Blev krossad under stenen som föll från ingenstanns helt plötsligt

Idag skulle vi säga upp lägenheten och jag hade till och med börjat packa lite. Men hela situationen har ändrats.
I fredags va ja överlycklig, vi skulle säga upp lägenheten och flytta till Hagfors, i lördags slogs fötterna undan på mig, jag visste att situationen skulle förändras. Igår ställde jag frågan jag redan visste svaret på.
Idag känner jag mig nerslagen och deprimerad. Vem försöker jag lura? Jag kommer få bo i Perstorp resten av mitt liv.

När vi är upp över jul, inga frågor angående flytt. Jag vill inte få ett falskt hopp om att saker och ting blir bättre, jag vill inte bli glad för nånting som jag vet kan ändras så snabbt.

Ja visst, jag kanske är egoistiskt och självisk och bara tänker på mig själv när jag säger att jag inte trivs här nere och vill inte bo här, men jag är ärlig. Jag vill inte bo här nere. De finns liksom inget för mig här. Enda orsaken till att jag stannar här är Jesse, jag älskar honom mer än allt annat och jag kommer alltid stanna vid hans sida, oavsett vad som händer.