Idag när ja körde ut tidningen, när ja kom dit där ni vet tandläkarn eller va de är? Casa Blanca eller va de heter där? I alla fall, jag klev på K brunn som är där, och upp i huvudet flög ett minne upp, jag och Niklas brukade sitta på en parkbänk som dom brukade ha stående utanför där, kastade 50 öringar på marken för att se om nån girig människa skulle plocka upp dom, och de slog aldrig fel! Alltid en gammal tant som gick och fick syn på denna 50 öring och plockade upp den, vi skrattade så tårarna sprutade, hallå liksom det är en 50 öring! Va ska du med den till liksom.

Och när vi va på Ikea(eller om de va på bergvik vi va) och vi satt på en bänk utanför kassorna och tittade på folk, en gubbe blev irriterad på oss för vi satt och titta på han när han packade och vi pratade och skrattade, och de blev ju bara värre när gubben kom fram till oss när han packat klart och sa "Va fan glor ni på!?" då bröt vi ihop båda två, gubben han spände ögonen i oss och hans tant kom och tog tag i hans arm och ledde han därifrån, han vände sig om några gånger och tittade argt på oss så vi skrattade bara ännu mer.

Hade många skratthärvor med denna gubbpöjk, och blir att tänka tillbaka på den tiden ibland, hade otroligt roligt.. När jag va med och hälsade på honom på sjukhuset den där gången tror jag va en av dom jobbigaste sakerna jag någonsin gjort, visste liksom inte vad jag skulle säga, hur jag skulle bete mig, och de enda jag kunde tänka på va hur roligt vi hade ihop, och hur han nu låg där, hjälplös från sin sjukdom. Ibland för att inte glömma, brukar jag ta fram min gamla mobil och gå igenom dom efterblivna sms'n från honom som finns på den, dom kommer alltid att finnas där, kommer aldrig någonsin radera dom! De sista sms't lyder följande "Bara så att du vet, när ja dör så kommer jag tillbaka och spökar skiten ur dej!". Som svar på det sms't kan jag ju nu säga, "Jag väntar fortfarande?".

Ja, som ni kanske förstår, jag saknar honom.

Riktig vänskap lever för alltid, förevigt i mitt hjärta.
xoxo Joanna